Vem är det som bestämmer att det måste gå så fort hela tiden? Blir det bättre av att det går fort eller blir det kanske t.o.m. bättre om vi istället saktar ner och tar det hela lite mera Slow?
Redan när jag slutade gymnasiet bekymrade jag mig för att jag skulle in i ekorrhjulet. Det kändes som om det liksom var antingen eller. Antingen hoppar du på tåget eller så missar du möjligheterna i livets karusell. Jag var rädd att bli av med min kreativitet och min lekfullhet eller uttryckt på ett annat sätt, att bli vuxen.
In i ekorrhjulet kom jag även om jag under lång tid hittade sätt att bevara både lekfullheten och kreativiteten men långsamt drogs snaran åt och jag började spinga allt fortare för det fanns alltid något mera som behövde göras.
När åldern hann ifatt mig och hormonerna började leva sitt eget liv gick det inte längre att hålla uppe tempot. Hjärndimma och trötthet gjorde att jag inte längre var lika effektiv som jag brukade vara. Det slutade med platt fall och jag tvingades omvärdera mina prioriteringar i livet.
Det var då när jag började titta på mina passioner som jag bestämde mig för att förverkliga drömmen om att jobba som reseledare. Jag kan inte säga att livet som reseledare varit så mycket lugnare men att hela tiden träffa nya människor och se nya platser har gett mig ny energi och kreativiteten har börjat blomma igen.
Under resorna noterade jag att även när vi har semester försöker vi hinna med så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt. Vi lyckas liksom inte bromsa oss själva. Det vår då jag började tänka att det måste finnas ett annat sätt att resa på. Ett sätt som ger oss tid att stanna upp, ladda upp, ladda om och låta oss inspireras. Plötsligt fanns svaret där i en trendspaning om resebranschen. Det stod att många vill ha ett lugnare tempo under sin semester och samtidigt få ny inspiration. Slow Travel.
När det gäller min inledande fråga hittade jag svaret i en artikel om några konstnärer som stressade för att få klart sitt konstverk i tid till Deadlinen (ja, du hör ju själv på ordet vartåt det barkar), tills de kom på att det bara var ett datum som de själva hittat på och som därmed enkelt kunde flyttas framåt i tiden. Mycket tänkvärt.
Jag tror att det är precis så det är, oavsett om vi är anställda eller egenföretagare. Det är många gånger vi själva som sätter upp väldigt tajta ramar och strama åt tyglarna i vår iver att bli färdiga, eftersom snabbhet ofta likställs med duktighet. Vi glömmer att det är alla små stunder på vägen som skänker oss tillfredsställelse i vardagen. Att göra uppgifter lite mera Slow och med större närvaro förbättrar med största sannolikhet även slutresultatet.
Vem är det som sätter dina Deadlines för 2022?